1741-1827 Painter and museum founder. After serving as a saddler's apprentice in Annapolis, MD, from 1754 to 1761, he worked at various trades, including painting signs and portraits. In 1766 some prominent Marylanders underwrote his studies in London with Benjamin West, from whom he absorbed the fundamentals of the British portrait tradition. Peale probably attended the informal life classes offered at St Martin's Lane Academy, precursor to the Royal Academy Schools, and drew from casts in the Duke of Richmond's collection in Whitehall. He visited the studios of such important British portrait painters as Joshua Reynolds, Francis Cotes and Allan Ramsay and studied the techniques of miniature painting, sculpture and engraving. In London he executed his first major commission  Related Paintings of Charles Willson Peale :. | Mrs David Forman and Child | Self-Portrait with Spectacles | Portrait of Thomas Jefferson | Portrait of John and Elizabeth Lloyd Cadwalader and their Daughter Anne | Nathanael Greene |
Related Artists:
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Pietro Antonio Rotari
Italian painter , (b. 1707, Verona, d. 1762, St. Petersburg) Italian painter. His artistic career began as a youthful distraction, but his talent quickly became apparent, and he entered the studio of Antonio Balestra in Verona, remaining there until he was 18. He spent the years 1725-7 in Venice and then moved c. 1728 to Rome, where he stayed for four years as a student of Francesco Trevisani. Between 1731 and 1734 he studied with Francesco Solimena in Naples before returning to Verona, where he set up his own studio and school. His most notable early independent works are multi-figured altarpieces (e.g. the Four Martyrs, 1745; Verona, church of the Ospedale di S Giacomo), which emulate 17th-century Roman and Neapolitan works. However, he also studied the smaller, more intimate paintings of Roman Baroque artists, and these influenced his later works. He fell victim to the wanderlust that appears to have been endemic to 18th-century Venetian painters, and c. 1751 he travelled to Vienna, where he was able to study works by Jean-Etienne Liotard, whose clean pictorial smoothness impressed him. He later moved to Dresden
Domenico Beccafumi
c1486-1551 Domenico Beccafumi Gallery Italian painter, sculptor, draughtsman, printmaker and illuminator. He was one of the protagonists, perhaps even the most precocious, of Tuscan Mannerism, which he practised with a strong sense of his Sienese artistic background but at the same time with an awareness of contemporary developments in Florence and Rome. He responded to the new demand for feeling and fantasy while retaining the formal language of the early 16th century. None of Beccafumis works is signed or dated, but his highly personal maniera has facilitated almost unanimous agreement regarding the definition of his corpus and the principal areas of influence on it. However, some questions concerning the circumstances of his early career and the choices available to him remain unanswered. The more extreme forms of Beccafumis reckless experimentation underwent a critical reappraisal only in the later 20th century.